Jätteproppen fotoalbum

Ojojoj, vad jag ligger efter!

Jag har inte bloggat på veckor, och jag har heller inte gjort särskilt mycket fast jag har varit ledig sedan 18 december.

Bloggmässigt, har jag hamnat i en proppstopp, dvs, jag har ju en del att berätta, men har inte hunnit, orkat, vågat(?), och så vill jag ha det kronologiskt och måste alltså börja med julafton, före annandan, före mellandagarna, före nyår osv. Ja, ni fattar. Om jag inte har skrivit om annandan kan jag inte skriva om 8 januari, liksom.

Men det som framförallt har "hindrat" mig från att blogga, är att jag inte har gjort H´s fotoalbum. Och innan jag gjort det FÅR/KAN JAG INTE GÖRA NÅNTING. Jag har hamnat i nåt slags passivitetskoma, det händer ibland när jag har en deadline (fråga min professor!). Men inte trodde jag att det skulle ske när jag ska göra denna roliga, underbara, viktiga sak!!

Men, nu, har jag gjort albumet. Imorse kom jag på hur jag ville göra. Alla bilder på mig är ju givetvis fula, men jag valde de som var mest OK, redigerade bilder och texter och bakgrund och sedan har jag lämnat in den på "tryckeri" (http://www.fotokungen.com/ ). 15 gula sidor och enkla bildtexter.



Det blir en fin liten bok, med bilder på mig, givetvis, men också med pyssel. När jag träffade mammorna igår (berättar om det snart) så sa de att de hade lite pyssel i sina fotoalbum och att barnen sedan har sparat albumen och fortfarande tittar i dem ibland. Då kom jag på att jag kunde göra om några av bilderna till fylleriövningar. Jag upprepade några av bilderna som först hade synts i färg, och sedan förenklade kopior av samma sak. Där kan H rita med färgkritor, och verkligen detaljstudera sin blivande morsa och byta ögonfärg och sånt, om han vill.



Sist la jag några av bilderna på honom! Han kanske tycker det är kul att fylla i sig själv. Nu har jag beställt två kopior (en reserv och ifall det blir en hit, kan det vara roligt att ha som målarbok när han kommer hit), och hoppas att det blir bra. Phu!

Igår träffade jag tre underbara etiopiska pojkar hemma hos mamma L i Sollentuna. Hon och hennes man har tre barn, varav två är adopterade, K (C?) som kom hit för två år sedan och nu är 6,5 år och E som kom för två månader sedan och är 2,5. Mamma K kom också på besök med sin son Y, som kom för mindre än ett år sedan och nu är 7. De äldre pojkarna är kompisar. E pratar fortfarande sitt språk (Amaharinha) och han och hans familj kommunicerar friskt på svenska, enstaka amharinjaord och teckenspråk. Det gick jättebra! Jag har precis läst Adoptivbarn och språk, Getrud Hägglund, otroligt bra (fast den är skriven 1982) och kände mig som en fyrkantig teoretiker med mina frågor om hur de har fixat det med språket. Det var bara underbart att se och höra hur enkelt de pratade och umgicks, inga tricks, bara trygghet och coolhet. Vi lekte och läste och pratade allihopa och jag blev helt söndercharnad av dem allihop! (Av mammorna också, alla är så himla bra!!). Jag menar inte att jag har oroat mig direkt för språket, men boken var som sagt bra och gav många insikter, och jag har sjukt dåligt samvete för att jag inte har lärt mig mera själv. Nu kan jag några fler fraser som kan vara bra:

Na! - Kom (hit)!
Ninni - sova
Konjo - söt
Bakka - Det räcker

Och jag måste plugga lite mer. Så att jag åtminstone kan viktiga nyckelord och av allmän artighet när jag är i landet.

På måndag är det ny domstolstid. Tror att jag har pausat hela systemet ett tag nu, (varför har jag annars varit så overksam, behövde jag kanske vila lite ett tag? eller vågar jag inte hoppas längta tro under den här perioden?). Nå, lite har jag ändå gjort: jag har pratat med FK (allt lugnt, ska återkomma efter måndag), av-och ombokat resan ca tre ggr. Svenska Resebolaget i Halmstad!! Fantastiskt trevliga och hjälpsamma. De bevakar min resa, håller mig uppdaterad, fixar oxh trixar så att jag kan flyga med Ethiopian airlines de datum jag vill, utan att behöva spika bokningen. EA har hela tiden olika deadlines för sina prelbokningar och jag vågar inte spika innan domstolstiden, även om de är ombokningsbara. Nu har jag (och mamma och min syster) precis den resa vi vill ha, och på måndag hoppas jag verkligen att allt går bra!

Jag har också fixat koleravaccin, och träffade en otroligt trevlig sköterska på VC som hade varit massor i Etiopien och hade en väninna som väntar på adoption (ensamstående), vi hade massor att prata om. Alla är så himla trevliga! Och alla blir så glada hela tiden för min skull. Det är en underbar känsla.

När jag skrev (ovan) att jag inte vågat? blogga syftade jag på att jag fått sån fin respons på denna blogg, vet inte riktigt hur många som läser, men många som har gjort det har hört av sig och tycker att den är så bra. Att de blir rörda och så. Det gör mig glad och rörd själv. Men det finns ju en risk att jag skriver tråkiga inlägg, att alla blir besvikna. Jag känner pressen ;) Och så hände så mycket jul och annandagsfester och härliga vinterdagar och jag blev ett slappo och det kan jag ju inte skriva om. Men nu, nu har jag gjort albumet och träffat mammorna, så nu har jag ny fart!

Jag har faktiskt skrivit ett utkast om händelser under julen, och jag ska försöka få ihop det också (inte nu). Det ser ut såhär:

Hej,

Julen hemma i Norrköping var som vanligt, men ändå inte.

Annandagsfesten, alla vänner, visa foton, Är det nåt fel på dig där nere, eller

Rseändring och sen tillbaka

har pausat från alla adoptions- och lgh fix, var nog nödvändigt, G och torp, dålig coachning av P och J, klant klant

Nu nya tag, Decural, FK, resebyrån, satans fotoalbumet (ljög för Birgit, måst fixa idag!)

skidor


Jag återkommer! Stor kram från Tove