Skräphög

detta är en papperskorg för trista människor som inte får plats i min värld just nu. Men eftersom jag har drag av rättshaverist måste jag ändå älta det lite och beskriva, sen glömmer jag det, bestämmer jag. Så, släng här:

En tråkig sak ändå, idag: Min handläggare på familjerätten är verkligen totalt värdelös. Jag gjorde min hemutredning med en underbar kvinna, som tyvärr bytte tjänst i våras, så vi har ingen kontakt. I höstas fick jag en annan, och vår relation är väl sådär. I början sveptes hon väl med eftersom hon ringde precis när jag hade börjat med ansökansmapppen, och jag behövde ett intyg från henne (Consent). Som jag berättat tidigare blev det väldigt intensivt under hösten och jag lät mig lotsas genom all byråkrati av AC, vilket de verkligen är proffsiga på. Sedan flyttade jag.
Precis när jag skulle flytta ringde jag handläggaren och berättade att jag fått barnbesked en månad innan och att jag nu bytte adress. AC hade sagt att det var lika bra att vi körde på på den gamla adressen tills alla papper (tex folkbokföringen) var klara, så jag hade helt enkelt inte hunnit ringa handläggaren, och visste inte heller att jag skulle göra det. Hon reagerade med att bli sur (hur hade det varit med ett grattis?) och ifrågasätta ifall jag kunde ta emot ett barn med särskilda behov. Jag blev helt förvirrad, och sa till henne att jag har gjort allt som AC har sagt under hela hösten och undrade på vilket annat sätt jag skulle ha gjort, samt upplyste henne om att jag har medgivande för särskilda behov, vilket står i beslutet som hon har...
Därefter har jag försökt hålla henne underrättad och vi har också träffats en gång, vilket ändå var ett OK möte. Vi pratade också om att jag och min ursprungliga handläggare skulle nog spontant haft mer kontakt.
Vid domstolstiden, 11 januari, mailade jag henne. Sprudlande glad och berättade att allt är underbart och vilka datum vi reser. Jag bad henne höra av sig om det var något särskilt som jag skulle göra nu. T.ex. ska hon ju göra hembesök så småningom, när vi kommit hem, så det kanske hon ville planera. Jag har dock inte hört något och tänkte att jag skulle ringa henne idag i alla fall, eftersom vi ju faktiskt reser nu! Jag mailade istället:
"Hej igen! Jag hörde aldrig någonting från dig. Jag har ägnat de senaste veckorna att förbereda mig för resan på alla sätt. För din kännedom åker jag idag till Addis Abeba för att hämta hem min son. Vi är hemma 6 februari. Jag försöker få tag i dig efter hemkomsten. Tove"
Hon svarade såhär:
"Hej, Tove!Jag fattade inte att jag skulle höra av mig eftersom jag inte har några undringar.Lycka till med resan och mötet med barnet! Hör gärna av dig så snart du kan efter hemkomsten.Med Vänlig Hälsning, X"
Kanske ingen stor grej, men jag tror hon har nån empatistörning. Hon jobbar ju med familjerätt! Då kan man väl vara medkännade och stöttande? Vi kanske kom fel från början, eller så hämnas hon för att jag inte hade kontakt med henne mellan 27 september-1 november.